Saknar..

Saknar min lilla tjej. Igår skjutsade vi upp henne till farmor, så att hon skulle få sova borta för första gången.. Impulsivt kändes helt rätt på morgonen men sen när vi kom hem på kvällen kändes det riktigt tomt här hemma.. Men det känns ändå bra att hon är där och har det bra. Jag hade aldrig orkat gå till dagiset med henne i morse. Kan knappt för flytta mig här hemma. Det har ju varit väldigt tyst här på bloggen, och det har berott på att jag inte har mått så bra. Har varit fram och tillbaka till vårdcentraler ,akut mottagningar och läkare och ingen av dem har kunnat listat ut vad mina utslag var. Så tillslut efter att 11 personer hade tittat på det fick jag komma in på en akuttid på hud i Uppsala Där tog de biopsi och trodde att jag hade fått PUPPP. Men det var ändå väldigt ovanligt att det skulle te sig som det gjorde på mig. Läkaren som jag fick komma till hade två läkarstuderande med under hela undersökningen och det var väl helt okej. Sen så kallade hon in en till läkare för att titta på mig. Hon frågade sedan sina läkarstuderande var resten av gruppen gjorde. Och innan jag ens hann förstå vad hon skulle göra så kom min läkare in med ytterligare 7 läkarstuderande och en läkare till. Som alla skulle tittade på mig.. Efteråt när de hade gått ut klappade min läkare mig på axeln och frågade, det val väl okej va? Tack tack!!!! Snällt att fråga det efteråt! Var sedan in till hud igen på "fredagsvisning" som de kallade det. Så då kom alla läkare som jobbade in och tittade och ställde frågor. De var inte helt överens om vad det var, men det lutade åt att det var PUPPP. De ville att jag skulle dubbla intataget av travegyl och fortsätta med krämerna jag fått.. Så bil får jag inte köra, det känns jobbigt! Men värst är ju förstås alla utslag och klådan. De sa att det skulle gå över efter att bebisen kommer. Men just nu känns 7 veckor som en väldigt lång tid! Med tanke på att det har spridigt sig över hela kroppen. Men det är väl bara att stå ut. /Lovisa